Vem kan ro utan åror?

 Livet känns lite rumphugget för tillfället. Dels har jag alldeles för många bollar i luften, men också en krypande känsla av att inte räcka till. Kanske börjar ålderskrämporna ta ut sin rätt, allt som måste göras går långsammare än man tänkt sig

Det är inte lätt att vara människa. Varje dag tvingas vi fatta beslut om hur vi måste göra, det är ingen som kan hjälpa till med det. I vår moderna tid har inte bara problemen blivit fler, de har blivit mer svårhanterliga också. Vår värld är oerhört komplicerad, vi var inte beredda på att det skulle bli så här.

Men jag är inte ensam om känslan. De som varit med länge inom vår regering, verkar överraskade av den snabba utvecklingen, veteranerna inom de övriga partierna är inte ett dugg bättre. Försöker undvika lyssna på alla löften de ger om att problemen fixar vi, lita på oss. I helsike heller! Litar inte på ett ord som våra politiker har att säga, de är totalt vilsna men vågar inte erkänna det.

Hörde en gammal före detta gråsosse som undrade hur partiet och landet sett ut, om inte partiets mäktiga i bakgrunden, sett till att Håkan Juholt aldrig fick chansen. Den här mannen hade gett upp hoppet om att partiets företrädare, skulle läsa den gamla ideologin. Han hade bestämt sig för att inte rösta. Något annat parti övervägde han inte ens att rösta på.

Mycket av det som våra politiker trodde skulle hända med vårt land har visat sig vara önsketänkande. Några visionärer har de knappast varit, snarare verkat vilja klamra sig fast vid en bild de själva fantiserat ihop. Hur ser den bild de målat upp för sig själva om de närmaste åren? Tror inte deras bild kommer att stämma med den invånarna ser framför sig. Tror många hakor får sopas upp från golvet, när rösträkningen är klar efter valet.

Många politiker kommer bli förvånade över hur litet förtroende invånarna har för vad de kan göra. De ständiga experimenten att försöka få fason på allt elände, kommer att fortsätta till dess att svenska folket struntar i att rösta. De som lever på politiska uppdrag, går en osäker framtid till mötes. Den som är uppmärksam och lyssnar på vad folk pratar om, märker den misstro som finns mot vad våra politiker egentligen kan göra.

Avundas inte de yngre som inte bara kommer tvingas städa upp efter åratals felaktiga beslut, utan även betala för dem. På vilket sätt de kommer få betala känns minst sagt diffust, en stor del av dem kanske inte kan få ett jobb inom det nya som växer fram. Samma sak gäller de som idag har sin inkomst från politiska uppdrag, för dem finns ingen plats i den högteknologiska värld vi kommer tvingas leva i. Vilket arbete skall en avdankad politiker kunna klara av?

Men i höst gäller som vanligt att någon vill vara kapten på den gistna skutan Sverige och vi andra skall ro. Vem kan ro utan åror?