Pengars värde.

  De idag äldre lärde sig redan från barnsben pengars värde. De flesta av dem har sparat pengar till sin begravning, men med tiden sett dessa besparingars värde minska. På äldre dagar har det inte funnits utrymme att spara, den pension de har räcker i många fall inte ens till det nödvändigaste.

Tror inte de unga förstår de uppoffringar som gjorts av de idag äldre för att skapa en bättre framtid för de efterkommande. För egen del sprack förhoppningen att bli omhändertagen från vaggan till graven i ett tidigt skede. En administration skapades och försörjdes ned de pengar som betalades in, men mer blev det inte. Det var väl då många började inse att man inte kan lita på politiker.

Jag brukar kalla åren från slutet av sextiotalet för de förlorade åren. Politiken tog över på sjuttiotalet och därmed också en styrning av invånarna istället för att göra allting lättare att leva. Den utökade skolplikten handlade inte om att de unga skulle kunna bli bättre utbildade, utan vid den tiden ökande ungdomsarbetslösheten. Skolan blev en förvaringsplats för unga som var skoltrötta och ville ut i arbetslivet och tjäna pengar, så fungerar skolan fortfarande. Känslan finns att det inte var fint nog att de unga skulle börja som springschasar eller lärlingar.

Nu vimlar det av springschasar i form av mat- och pizzabud, trots en lång utbildning är det låglönejobb som väntar de unga efter en examen. För en alldeles för stor del av de unga, har skolan inneburit förlorade år. Naturligtvis har de politiska makthavarna under åren hoppats på bättre tider, men inte kommit på hur det skulle kunna bli det och förlitat sig till att ett under skulle ske.

Eftersom undrens tid uteblivit, väntar en utmaning som antagligen blir alldeles för svår, för våra lokala politiker. I min stad trodde de styrande på en befolkningsökning, det blev precis som en tidigare erfarenhet borde lärt dem en minskning istället. Husen som byggdes en gång för att kunna ta emot alla nytillkomna har rivits, men de senaste åren har det byggts igen, trots att det redan börjat finnas tomma lägenheter.

Det har byggts och planerats för äldreboenden, men de som byggts har en alldeles för hög hyra i förhållande till pensionerna. Många lägenheter står idag tomma, men det beror inte bara på att folk flyttat från staden, utan också att hyrorna är för höga. Ungdomsarbetslösheten är hög och det aktivitetsstöd de unga får, räcker inte till att ha en egen bostad.

Någon förändring i sikte är svårt att se, det är en sakta döende stad vi lever i. De som får ta på sig att det blivit så här, är det en gång i vår stad så stora arbetarpartiets företrädare. De nuvarande representanterna har gjort sig ovän med kommunens ytterområden de inte brytt sig om. Som en följd krymper det en gång så stora partiet vid varje val, det kommande ser ut att följa det mönstret.

Gatans parlament verkar ha hittat lösningen att en skicklig verkställande direktör anställs, istället för att ha en kommunledning. Kommunen har ju styckat upp invånarnas tillgångar i aktiebolag och den utdelning de ger, är långt ifrån vad invånarna betalar in och borde få tillbaka. Kanske blir det så en dag, man vet aldrig.