Att ta till sig kloka råd.

Livet är för kort för att välja vara olycklig. Ett klokt råd man borde följa. Men det är lättare sagt än gjort för många, vi lever inte i ett lyckoparadis precis. Tvärtom var det länge sedan invånarna fått uppleva så mycket eländes elände. I många fall är eländet inte självförvållat, de har bara råkat födas i ett land som gjort och gör det allt svårare att leva i.

När i livet min hjärna började suga åt sig kloka ord har jag inte en aning om. Vad som är mest förvånande är att de finns kvar i huvudet. Mycket av det får mig att inse att oavsett hur världen förändas, stämmer det jag en gång läste med hur verkligheten nu ser ut. Kanske är det så att kloka ord aldrig blir gamla, utan kan återanvändas i många sammanhang.

 

Valrörelsen har redan börjat, men den här gången finns en skillnad. De som nu har makten, har erkänt att nu ser det verkligen inte bra ut. Vi skall inte ha alltför stora förhoppningar om de närmaste åren. Det fick mig att tänka på det Mark Twain skrev en gång, att den som talar sanning, har råd med att hålla sig med dåligt minne.

 

De idag äldre minns säker den sexiga Coco Chanel, som inte var känd som en tänkare utan snarare en sexsymbol. Ja, snarare genom den parfym som lockade männen. InMen även hon lär ha sagt de kloka orden att svåra tider, väcker en instinktiv längtan efter äkthet. Den tid vi nu lever i verkar helt sakna äkthet, allt är bluff och båg och många försöker sko sig så länge det går.

 

Hur bräckligt vårt politiska maktsystem är, visade sig när det gäller kvittningssystemet. Ingen skulle väl kunna vara så fräck att utnyttja den lucka som funnits? För den som lusläst vad som verkligen gäller, var det som en skänk från ovan. Kan förstå om de politiska topparna svär ve och förbannelse, det betyder att de måste närvara för att kunna mota Olle i grinden. När en sådan här sak kunnat förbises, vad mera finns som kan utnyttjas av de som vill röra om i grytan?

 

Det här visar med all tydlighet att vårt politiska maktsystem är föråldrat, det har blivit en koloss på lerfötter. Samma sak är det med vår byråkrati där vi förhoppningsvis kommer se en förändring när den konstgjorda intelligensen tas i bruk fullt ut. Vårt land är knappast i takt med tiden.

 

Invånarna styrs av lagar, regler och förordningar som ställer till stora problem för många. Vi inordnas i närande och tärande, det är staten som är viktigast. Staten skall vara den sammanhållande länken, inte tala om vad folk skall rätta sig efter. Minns mig ha läst någon gång att varje människa äger sin egen person, den har ingen annan rätt till. 

Tyvärr fungerar det inte så. I vårt land styrs vi från vaggan till graven och får lära oss att vi måste värna om vårt välfärdssamhälle. Det är bortkastade skattepengar, när det istället är de som behöver hjälp det skall värnas om. Välfärd finns numera bara inom en minoritet av svenska folket.