Vart tog alla stora tänkare vägen?

Inte bara våra politiker utan även vi andra, har underskattat vad historien egentligen borde lärt oss. Kanske det viktigaste att inte ta för snabba beslut, utan tänka igenom och väga för och nackdelar. Men tid är pengar sägs det och som måste utnyttjas till varje pris. Det är ett högt pris vi fått betala för det.

 

Det fanns en tid då filosofer avskärmade sig från de dagliga bekymren och ägnade sig åt att försöka se in i framtiden. De lyssnade bara på sina egna tankar och såg möjligheterna som fanns och grävde inte ner sig i ängslan över om det var genomförbart eller inte. Som det visat sig hade flera av dem rätt om vad som väntade i framtiden.

 

När det började tänkas kortsiktigt är svårt att sätta fingret på, kanske när de stora företagen började redovisa kvartalsrapporter istället för år. Placerarna hade blivit otåligare, långsiktiga placeringar gav visserligen en stabil vinst som låg över inflationsstrecket, men det var inte tillräckligt. Girigheten satte press på företagen som ständigt måste visa bättre resultat. Vad ingen tänkte på var att någon måste betala, vilket undan för orsakat en ständigt ökande fattigdom.

 

Även den som inte är insatt i ekonomi, inser att det hela är ohållbart. Det produceras idag mer varor än vad som kan säljas. Inte minst klädkedjor räknar med att mycket av det de har att erbjuda kommer att reas ut, det som blir kvar dumpas någonstans för en billig penning. Det är de första som köper deras varor till fullt pris, som betalar en stor del av den vinst som blir på det sålda.

 

Det kostar att ligga på topp har man hört, men just att det kostar att vara det, har öppnat en marknad för reparerade äldre telefoner och datorer. Behöver bara gå till mig själv som hellre använder min gamla dator med Windows 8 och använder den som skrivmaskin, utan att vara uppkopplad. Min lite nyare dator med Windows 11 upplevs bara som irriterande när nätet måste användas.

 

Samma sak med telefonen som visserligen används för en snabbtitt, men som jag måste leta efter var jag lagt den för att kunna göra det. Det beror på att i min ålder är det inte många som ringer, de flesta vänner och bekanta är borta. Tyvärr är det så för många, både nära och kära försvinner och kvar blir bara minnen och tomhet.

 

Vad regeringar skall ta sig till framöver när en stor del av befolkningen blivit pensionärer, kommer verkligen att bli ett framtida huvudbry. Påhittet att vi måste jobba längre är dödfött. För att invånarna skall jobba längre, måste det finnas anpassade jobb för äldre. Kroppsarbete är knappast att räkna med, många som jobbar inom vården är utslitna med runt tjugofem år kvar till pensionen. Vad gör man med alla dessa som slitit ut sig, för att vara solidariska med sina arbetskamrater?

 

Problemet är naturligtvis att många idag får utföra flera personers jobb, det är omänskligt. Trots den stora arbetslösheten finns ingen reservbänk att plocka in folk ifrån eftersom det handlar om utbildade människor som slits ut, eller slutar på grund av usla löner och vidriga arbetsförhållanden. Det är betydligt lättare att ersätta en politiker med en som plockas in från gatan, det säger allt om hur det blivit.

 

Har försökt komma på vad som kan påverka våra politiker att anpassa sig efter invånarnas önskemål. Det skrämmer mig oerhört att höra vad MP vill göra i en regering. Det är inte svenska folket som skall betala för miljöförbättringar, det är staten och företagen som orsakar utsläpp. Om MP får bestämma, påskyndar det en massfattigdom och vad det betyder förstår alla förhoppningsvis.